I början på mars så drog jag och polaren Lasse ihop lite löst folk för en kurs i rävlock. Dagen skulle även avslutas med pratiska övningar med en liten tävling om vem som sköt flest rävar. :)
Om någon känner igen texten och bilderna så beror det mer på att jag publicerat det även på andra ställen. :)
Det utvecklade sig till att bli en lite mer avancerad övning än vad vi hade tänkt.
Vill för övrigt här tacka
Lennart för bidrag med pipor och dylikt! Besök hans sida och frossa i div lockutrustning!
Själva lockjakten höll inte på så länge. För egen del så hann jag sätta mig och vänta 10 min. Tutade två gånger och vips så kom räven! Då vår tävling började 16.00 så fick jag ha ett öga på klockan och ett öga på räven. 16.00.04 small det.. Sen började saker att gå åt fanders.. Jag hade räven på bra håll, inte mer än 50 m. Bra stöd, lugnt och stilla. Men när skottet gick, ser jag att ungefär 10m framför räven viker sig en fingertjock asp. Jag hade inte bommat, men däremot inte träffat räven utan ett väsentligt mindre mål i form av en fingertjock asp! Räven drog som en avlöning och då den drog över åkern kände jag mig tvungen att försöka avsluta, men blev väldigt långt efter.
Turligen hade vi en del snö och det var inte ett hårstrå och inte en droppe blod. Medans jag var på väg fram mot skottplatsen så small det hos den andre kille som var med på min mark. Klockan var väl då ungefär 16.02. Han är rätt precis 15 år och satt med sin far, men grabben har nog hunnit med att jaga mer än de flesta. Först två ganska snabba skott och därefter ett skott till.
Inte bra! Fick tag i honom på tfn och han hade fått ut en räv nästa direkt då han började locka. Räven hade iaf flugit rakt upp då han skjutit och jag var ganska säker på att den inte skulle ha gått så långt. Men ack vad vi bedrog oss! Väl nere på gölen där han hade skjutit var det mycket blod. Tog med mig min wachteltik och började gå i spåret. Spåren tydde där på en benträff, vänster framben. Då vi kom in en rätt tät plantering så valde jag att släppa henne, med tanken att var räven skadad och valde att trycka så skulle hon ha större chans att ta den själv än med oss i snöret. Följde henne ca 6-700m på pejlen, innan hon vände. Med andra ord fick hon inte kontakt med räven och den var med andra ord ganska pigg.
Så det var bara ringa in stövare och fortsätta spåra för att få ett bra ställe att gå på med stövaren. Vi spårade i ganska precis 1100m och kom då ut på en väg som räven passerat rakt över utan att ens fundera på att stanna någonstans. Klockan var väl då runt 17.30 då vi släppte på stövaren inkl hundförare. Hundföraren valde att först spåra efter och släppa hunden då han fick kontakt, för att inte riskera att få med fel räv. Vi däremot ägnade oss lite åt att få loss min bil i snön.. :/Efter trekvart så fick hundföraren kontakt med räven och släppte hunden.
Räven hade då försökt krypa ner under en rotvälta, men misslyckats. Hunden drog och hundföraren fortsatte efter i spåren. Tyvärr verkade de som hunden var lite för het och hade trasslat till det och sedan lugnat ner sig och sakta men säkert gå i spåren. Vi hade fått loss min bil, och fick även med oss hundförarens bil och började köra runt för att möta upp honom. Vi kom fram ungefär samtidigt som både hund och hundföraren, där räven passerat över en väg. Turligt nog så var vi då inne på hundförarens egna marker och han var väldigt säker på att räven gått i ett gryt ett par hundra meter från vägen.Problemet med grytet var att det, som vanligt, väldigt svårt att ta sig dit.
Problemet med grytet var att det låg i en granplantering i en slänt där vattnet rann ner så det bildades ett par cm isbark på hela marken. Så efter en del halkande ner för slänten hittade vi grytingången där vi anade räven krupit ner. Då jag efter en stund lyckats komma ner en bit i gången och lyckas känna efter fick jag ut ett par tre löv med blod på. Vi var med andra ord säkra på var räven fanns. Vi kom fram till att det fanns två gångar in till grytet och vi valde att täcka över dessa med en tröja i varje. Här borde vi kanske ha fortsatt att direkt gå på med terriern.
Men den ena terriern vi hade att tillgå enbart hade bitit ihjäl räven och sedan ätit upp den. Den andra terrierns hundförare var ute på partaj och var inte tillbaka förrän dagen efter. Vi valde att istället vänta på dagsljus och få lite bättre möjligheter att se hur grytet såg ut och då också slippa slå ihjäl oss på isen. Så när vi bröt var klockan 19.20 ungefär..
Lördagskvällen blev ganska stillsam för min del även om det blev samkväm efter avslutad kurs. Grillat vildsvin, potatissallad, badtunna och några öl.
För att vara ganska pigg på söndagen blev det en stillsam afton för egen del. Efter frukost i Skurebo så blev det dags att återvända till brottsplatsen. K9 var vänlig nog att hänga med, vilket han kanske ångrar idag? Stannade först och utrustade oss med spett och spadar hos min far. Terrierägaren med tillhörande foxterrier hade också piggnat till och mötte upp oss på vägen beväpnad med spade och foxterrieren Dozz alias ”Äckelberg”. Även grabben som började på räven var givetvis med.
Äckelberg smet ner i grytet vid ungefär 11.30. Även nu hade vi lite missflyt. Grytpejlen var slut och även grytpistolen låg hemma. Men vi var ju fyra man och tyckte det nog skulle vara ganska lättgrävt. Och att passa vid grytgången var omöjligt med tanke på terrängen. Efter ngn halvtimme gjorde vi första nedslaget. Det var då vi insåg att det skulle nog bli ganska jobbigt… Visade sig att allt vatten rann ner i den här backen och det var runt 30cm tjäle med bara is. Men med spett, kofot och yxa klarade vi det också. Vi var väl nere ungefär 150 cm då vi nåde grytgången. Tyvärr lyckades räven komma förbi oss här.
Äckelberg jobbade på riktigt bra faktiskt och lyckades snurra runt räven och fick in den inte så långt ifrån grytingången. Där var det bara börja gräva igen. Samma tjäle även här.. Men när vi var runt 180cm ner så flyttade det sig igen, längre upp i backen. Klockan var väl då runt 14.30. Äckelberg kom upp och var hyggligt hel med bara ngn rispa på nosen och ngt mindre hål vid mungipan. Han tog den sedvanliga rundan och lättade på trycket och käkade en del snö och sen ner igen. Nu började vi närma oss iaf. Vi började med ett rejält hål ner. Efter drygt 180 ner insåg vi att vi hade en bra bit ner till hunden och bytte taktik. Här måste jag ge vår unge skytt en eloge för sitt idoga grävande! Makalöst vad ungdomarna orkar om de bara vill! Så igång med nedslag nummer 4.. Där kom vi på gången efter ungefär 170 kanske. Då insåg vi att förra nedslaget var ganska rätt, men vi var tvungna att göra ett större hål för att kunna gräva djupare.
Då var väl klockan runt 16.00 kanske och det enda vi hade med oss var 1,5 liter cola som vi delade broderligt. Aldrig har sådant sött blask smakat så bra! Det började kännas rätt rejält i kroppen då. Vi fortsatte med att göra hålet större så det gick att stå där nere och gräva. Efter ungefär 2 meter nådde vi gången igen. Ned med Äckelberg igen. Nu var vi nära!!Ett problem som slagit oss alla var ju att det kanske kunde vara så att det även fanns ngt annat i grytet. Men nu hade vi i alla fall inne djuret i en blindgång. Vi insåg nu at vi var tvungna att få ut hunden och byta håll och gräva ännu djupare. Upp med Äckelberg och bara gräva igen.. Hålet vi hade nu var väl ungefär 80-90cm brett och 150-170 långt. Den ursprungliga skytten var ju minst och fick ju gräva mest. Då vi hade vänt om och lyft upp några ytterligare kubik så var det ner med Äckelberg igen.
Nu var klockan runt 17.00 och vi var nog bra några meter kvar till räven. Då vi kom ner och såg att gången verkade svänga åt sidan och ytterligare neråt så tappade man lite kraft och motivation. Men K9 är ju en osedvanligt envis smålänning så vi kom fram till att bara fortsätta.. Vi hade ju inte mycket bättre för oss en söndag som denna.
Nu fick vi ligga ner och gräva väldigt försiktigt för att inte rasa gången. Till slut insåg vi att vi inte skulle kunna komma åt räven om vi inte gjorde ett nytt nedslag. Då vi nu var ungefär drygt tre meter ner i gången och räven var upp i backen så hade det då varit ungefär 4-5 m ner att gräva. Kändes inte så lockande faktiskt….K9 kröp iaf ner i gången och lyckades få tag i svansen på Äckelberg och få upp honom. Nu var planen att försöka få ner spettet över räven och få den att komma ut till den väntade skytten som passade i hålet vi grävt som var enda vägen ut. Första nedslaget med spettet kom fel. Nytt försök och nu nickade skytten att han såg nosen på räven! Då fick vi nya krafter! Vi slog som fn på spettet och jag och K9 hoppade och dånade allt vad vi kunde ovanför räven. Till slut kom en smäll från skyttens hagelbössa! Ner med ficklampa och försöka se något genom krutröken, men ingen räv som syntes uppifrån.
Men det hördes att den var träffad och flåsade! På och hoppa och smälla igen, men till slut ser jag K9 ta över hagelbössa och på med hörselskydden och krypa ner i hålet. Efter ett par sekunder hörs en dov smäll från underjorden och en ganska sandig K9 tittar upp med bössa och lyfter upp räven! Då var klockan 17.30 och vi hade grävt i rätt så precis 6 timmar. Räven hade en träff i vänster framben, bara 2-3 cm för låg från en dödande träff. Jag har varit med on en hel del skjutna rävar, men den här räven var nog den som jag är mest nöjd med att få ikull. Man kan väl säga att det verkligen var en så kallad arbetsseger. Vi var väl ganska rejält trötta alla fyra vid det här laget. Äckelberg var ganska nöjd även han. Han skakade räven och rullade sen ihop sig på en jacka under tiden vi andra tvåbeningar fyllde igen de hål vi grävt.
Sammantaget så ägnade vi oss ungefär 5 min åt rävlock. 3 timmar med att spåra skadad räv och 6 timmar åt att gräva fram den. Så den som säger att rävlock är en trevlig jaktform för att det är enkelt och inte tar tid kan slänga sig i väggen!
Nästa år ska vi ha fortsättnings kurs på rävlockeriet. ”Att träffa räv” ska den kursen heta.
