Den 41a älgen..

Ok, jag trodde ju itne jag skulle skjuta fler älgar nu, men det blev inte riktigt så...

Förra året hade jag förmånen att skjuta min 40e älg. Det blev då den absolut minsta kalv jag skjutit någonsin, som nog hade en slaktvikt omkring 35-40kg.. :)

Iår så fick jag hoppa över septemberjakten, då jag tyvärr hade lite för mycket att göra då vi precis hade flyttat och lite för mycket med jobbet. Förhoppningen om att skjuta en älg grusades ju då något då jag tidigare faktiskt skjutit älg där uppe varje år, utom ett. Som mest har jag nog skjutit tre älgar där uppe och det var väl det året jag hade "personbästa" med 7 älgar det året. För övrigt skjutna i 4 olika län. :), Dalarna, Uppsala, Östergötland och Jönköpings län.

I år så var min tanke annars att min skånske jägarbroder, RW, skulle få skjuta sin första älg. Den mannen är en riktig älgmagnet, men med det lilla undantaget att han BARA får älgar på sig som inte är skjutbara. DE sista två tre åren har han nog i princip haft älg på sig i varenda såt på älgjakten.

Så i år hade jag lånat hem gråhunds Frida. Himla mysig hund och lätt att ha och göra med. Jag visste det skjutits älg för henne och även att hon faktiskt skällde ganska bra på älg. Nu verkade det inte fungera i kombination med mig. Första dagen så gick jag ihop med RW och släppte Frida som nog itne sökte mer än högst 100m! :( Inte ens då vi gick på älgar så ville hon gå efter.

Nästa dag så tänkte jag prova med henne ensam och se om det funkade bättre. Jag fick igenom att gå en på en lite mindre markbit i utkanten av den såte vi jagade och tog det stilla i vår egen takt.

Tyvärr var söktet lika illa då, men jag kände ju markerna väldigt väl och tänkte att jag kanske kan smyga mig på en älg åt henne.

Och det var precis vad jag gjorde. Jag kom ner i kanten av en vildmosse och fick se först, en älg i bortre kanten av mossen. Frida snodde som tidigare runt mina fötter och kom inte ut något vidare. Så jag tänkte att jag hade ju inte så brått så jag satte mig i mosskante och väntade. Vinde låg lite snett, men hon borde fått vind av dem. Nu visste jag iofs att hon inte är en hund som tar upp i vind, men det var ju fn nästna så jag kände lukten av dem!

Det gick väl en kvart och jag lyckades konstatera att det var en liten tjur iaf. Samt att det låg en ko och minst en kalv bredvid. Dvs 3 par ögon som kunde se mig..

Så efter en liten stund till så ruttnade jag på att sitta och titta och på dumhund som itne kände älgarna så jag kröp lite sakta mot älgarna.. Frida hoppa lika glatt runt mig som vilken valp som helst, trots hon faktiskt är 6år..

Jag kom väl 30-40m närmare och satte mig vid en surtall och kikade lite mer på dem. Jag hade väl dryga 100m till dem kanske och gränser lite väl tätt inpå för att göra några dumheter.

Jag kom i alla fram till att efter som det var en tjur så borde jag ju kunna locka fram den lite så jag såg om den var skjutbar. Oturligt nog befann jag mig lång ner i en svacka och kunde itne ens få radionkontakt med jaktledaren eller ngn annan i laget. Men med hjälp av sms fick jag iaf ut info att jag hade älg på g och då vi bara hade en vuxen älg kvar så visste jag att om det var en lovlig tjur var den skjutbar. Jag lockade ganska försiktigt ett par gånger och reaktionen kom direkt. Tjuren kom 20-30m rakt mot mig.

Då vaknade Frida iaf! Hon såg ju älgen och med öron och svans rakt upp kutade hon mot älgarna. Äntligen tänkte jag! Jag var mer intresserad av att hon skulle skälla än att skjuta i det läget.

Frida lyckades iaf prestera nästan 30 skall innan tjuren blev lite konfunderad och gick in i skogskanten igen. Då ger Frida upp och kommer tillbaka.. :/

Nu var jag lite sur iaf. Täntke att om jag lockar fram tjuren så kanske jag kan se om den är skjutbar eller om inte annat kanske få upp kalven så den blir skjutbar.

Tjuren var ju ganska lättlockad. Han kom in på runt 60-70m då jag såg att den var ju fn skjutbar! Tjurar upp till 4a taggar är fredade och denna hade 5. :) Inte mycket marginal, men dock lovlig.

Frida blev mest fundersam då jag locakde och tyckte att hon det nog var bästa att lägga sig ner bakom mig.

Ett par tjurläten så kom tjuren i rätt bra fart mot mig och fnös och grymtade. Han var inte direkt glad, om vi säger så. Då den gled upp på 30-40m och med lite sned bredisda så sköt jag strax bakom bogen. Utan någon större reaktion så vände den 180grader och var på väg över gränsen! Så fram i nacken och lagom högt och släppa ytterligare en smäll mellan träden som levererade budskapet med önskvärd tydlighet så tjuren gjorde en volt och blev liggande.

Då vaknade iaf Frida och tyckte det var hennes älg! En annan sak som också hände var att jag efter första smällen repeterade ut slutstycket rakt i pannan då jag, min vana troget repeterar ganska snabbt och hårt, helt enkelt hade dragit av slutstycksspärren!

Då jag var på väg fram till tjuren reste sig de andra älgarna, vilket då visade sig vara ko med två kalvar. De undrade va tusan som hände och kom rakt mot mig. Oturligt nog ställde sig kalvarna mitt för varandra och då jag inte var helt säker på min förmåga att skjtua snabba skott med trasig pang så när de vände upp så lät jag dem helt enkelt smyga vidare in i skogen. Och tro inte att Frida hade några planer på att gå efter!

En ovanligt ful femtaggare och även om det nu var min 41a älg så var det bara min 5e tjur. Jag tror nog att det nästan är 25 av de jag skjutit som varit kalvar.

Så efter en del gnäll från övriga i laget så fick vi iaf hem denna älgen också. Gnället bestod nog främst i fäljande:

- Det var en bit att dra ut älgen
- Det var en köttmässigt ganska liten älg
- "Varför sköt du inte kalvarna också?"
- Att det nu var den sista av de vuxna älgarna jag sköt
- Att en del inte fattat att jag gick med hunden i den såten och trodde jag var ute på egna äventyr.

Tänk va en del lägger ner mycket energi på sånt de inte begriper. ;)